Köket 4: Väggarna

För att läsa om vad vi gjort tidigare i köket, klicka här: – Köket

När vi tog över gården var köket uppdelat i två mindre rum, det ena målat i turkos och det andra i lila. Antagligen var dessa färger det tidiga 1980-talet som gjorde sig påmint. I takt med att vi började arbeta med köket så plockade vi ner den avdelande väggen och förflyttade 80-talets färger till historien. Under arbetets gång arbetar hjärnan hela tiden, vad ska det bli sen? Att plocka ner och riva ut är lätt. Men att bygga upp då? Vad ska vi sätta för avtryck? Vilket kök vill vi ha? Som tur var så gav huset svaret under processen.

Innan vi går händelserna i förväg måste jag förstås nämna att vi arbetade oss igenom flera olika tapetlager som alla speglade olika tidsperioders kök. Gården brann ner 1891 och mangårdsbyggnaden flyttades dit efter branden, så tapeterna bör representera tiden mellan flytten och tidigt 1980-tal. I den mån det gick så lät vi äldre tapeter sitta kvar. De kommer inte störa oss under nya ytskick, istället får de ligga kvar så att husets nästa ägare kan känna samma glädje och nyfikenhet som vi kände när det är deras tur om åtskilliga årtionden. På två platser frångick vi detta. Dels rev vi ner hela vägen till väggbålarna på den västra väggen där det funnits en vattenskada. Dels rev vi ner hela vägen till pärlsponten på de tillbyggda skafferier som finns i kökets norra del. I samband med detta tog vi hand om så många tapetprover som möjligt.

Efter detta var det dags att lägga på et nytt ytskikt och valet föll på hel pärlspont, från golv till tak. Dels på grund av de nyss nämnda väggarna som vi hittade under tapetlagren vid skafferierna på norrsidan, dels för att det passar tidsperioden som satt stora avtryck i huset utseende (första hälften av 1900-talet) och förstås dels för att vi tycker att det är snyggt. De redan framtagna pärlspontsväggarna sparades som de var och tvättades som förberedelse för målningen. Till resten av rummet inköptes ny pärlspont som sattes upp under löpandebandprincip, måla pärlan-torka på högkant, mäta-såga-spika. Pärlspont går verkligen fort att sätta upp! I alla fall när väggen är rak och platt…

Vårt hus är byggt i skiftesverk, vilket är väldigt kul men också ställer till det i hörnen. Det blir inga 90 graders vinklar precis, dessutom är stolparna grövre vid golvet än vid taket. Vi behövde fixa och trixa en hel del, klossa ut och försöka få det så snyggt eller snarare icke-blick-tilldragande som möjligt. Ofta när den moderna perfektionismen dyker upp så är det bra att gå och kolla på något gammalt, husen har ju varit i skiftesverk tidigare också, hur gjorde de då? På Himmelsberga friluftsmuseum kan man se det tydligt, perfektionismen var inte det viktiga, det var de nya snygga tapeterna. Hus från Himmelsberga till vänster, vårt hus till höger.

Men en furu-låda var ju inte det vi eftersträvade, någon färg skulle det ju vara men vilken skulle vi välja? Valet låg mellan rött, grönt och gult. För de som vet hur det ser ut varhelst vi bor och vet vilka färger vi väljer när vi väver så vet ni att det lätt blir grundfärgerna för oss. Lite ovarierande kanske, men vi tycker om dem. Hela, starka färger som indigoblå, krapprött och vaugult. Efter mycket pinnande på pinterest, kollande i böcker och funderande låg valet därför såklart mellan kromoxidgrönt, engelskt rött och en ljusare gul/grön som i Pettssons kök. Bakom en masoniteskiva hittade vi dock en röd nyans och efter lite lätt skrapande på dörren och köksskåpen så var det också där den engelskt röda som låg närmast träet under den mintgröna plastfärgen. Rummet fick bestämma och valet föll på den röda.

Det tog förstås en evighet att måla det hela då vi återigen hade börjat jobba och endast kunde vara nere på helgerna men lite åt gången så hade vi tillslut strykt väggarna tre gånger med den röda linoljefärgen. Nästa steg var att få upp lite lister och fönsterfoder.

 

 

Köket 3: Taket

Senaste tiden kan sammanfattas med lite snack och mycket verkstad. Här på bloggen är det tyst, men arbetet med gården fortsätter ständigt. Vi är precis på gång att färdigställa köket (nåja…) men har ju bara berättat om golvrenoveringen, så här kommer ett litet inlägg om taket.

När vi tillträdde huset bestod kökstaket av vitmålade masonitskivor. Inget direkt fel på det men eftersom det hade stått en vägg mitt i köket, som vi tog ner, så var det skador i taket. Självklart var det väldigt skitigt också efter alla årtionden. Vi gjorde slag i saken och började plocka ner taket förra sommaren med fantastiskt hjälp från våra mammor. De gav sig i kast med bråckjärn och verktyg för att börja plocka ner skivorna. En fantastisk mängd damm, bös och råttskit trillade självklart ner, men tillslut så uppdagades det äldre taket, ett prima pärlspontstak. Det var ingen direkt överraskning, dels för att pärlspont är väldigt vanligt de första årtiondena efter sekelskiftet, dels för att vi redan hade sett pärlspontstak i ett väggfast skåp, som vi misstänkte fortsatta ut i köket. Överraskningen var däremot att taket var mörkbrunt, nästan bränt i kulören. Rummet krympte åtskilliga decimetrar så fort taket ändrade färg.

DSC_0135
Före…
IMG_1445
… och efter.

Hur man ska förhålla sig till äldre tiders stil och bevarade detaljer i hus är alltid en spännande fråga. Vi vill akta oss väldigt noga för att trilla ner i det vita träsket, då allt målas över i ljusa och lätta toner på samma sätt som antika statyer frenetiskt har skrubbats rena från sina färgrester. Men just här var det motiverat att måla taket i en ljusare färg. Sagt och gjort så fick taket strykas tre gånger med vit linoljefärg bruten med aningen grön umbra för att ta bort det mest kritvita. Ergonomin var väl sådär men resultatet blev väldigt bra.

 

IMG_2736IMG_2904

IMG_2912
Golv och tak klart, väggarna väntar på tur


Att leva i en renovering

Vi stod bara ut i två månader sen kunde vi inte motstå frestelsen av att vakna upp i vårt eget hus. Så ett par helger fick Adams föräldrar, som bara bor ett par kilometer bort, ha den äran att inhysa oss medan vi var på gården och jobbade men i februari, när väggen i köket var riven, köpte vi en ”ny” madrass, flyttade in en sängstomme och började bo i vårt eget kök. Sedan dess har våra hjärtan aldrig flyttat därifrån.

Det här året som har gått sedan dess har vi varit där nere så mycket som vårt vardagsliv tillåter och använt tre av rummen som sovrum samt två som kök, allt beroende på var vi har fått plats. Köket har varit där spisplattan och vattenkokaren har stått och sovrummet där sängen varit placerad. Men namnen på vad rummen en gång ska bli har alltid hängt i. I över ett halvår åt vi mat i badrummet och sovrummet hade ibland funktionen av orört rum, ibland förråd eller gästrum och allt som oftast även sovrum.

Vi har valt att ta en sak i taget. Det låter oroligt duktigt och ordentligt och om vi ska vara ärliga så har en hel del slunkigt emellan men fokuset har hittills varit på en sak åt gången. Det allra, allra första var ”träd på fel plats”, flädersnårt som döljde en lada, träd för nära hus osv, det andra var köket. (Där har vi faktiskt kommit otroligt mycket längre än vad bloggen visar, återkommer strax om det.) Köket är där man lever, allt som krävs är egentligen det rummet. Det var därför vi bara bodde i köket till en början men det var också därför som vi förra påsken valde att överge det helt för att arbetet skulle kunna flyta på fortare när det inte fanns en säng att snubbla på. Teaser: Nu är det dock ingen arbetsplats längre, det är faktiskt ett riktigt rum!

De andra rummen har vackert fått vänta, först helt orörda, sedan allt mer städade och undanröjda men aldrig påbörjade i sin renovering. Det tog lång tid men i skrivande stund är det faktiskt endast gårdshuset som inte har beslagtagits av oss med omstrukturering och städning.

Men vad behövs då i ett hem för att det ska fungera? För att det ska gå att leva hyfsat bra? Det här har vi kommit fram till; värme, vatten, mat, sömn och toalett. Företeelser som känns så självklara och enkla men som det är jobbigt utan, så här har vi löst det:

Värme har under året framförallt ordnats av ett oljefyllt, fristående elelement och från och med januari i år även en gasolkamin. Fördelen med dem båda är att de är högst flyttbara så oberoende av i vilket rum vi för tillfället har bott i så har det gått att värma upp. I övrigt så har sockor, tröjor och två yllefiltar, fastspikade för dörröppningen, varit till stor hjälp.

Vatten. Det fanns en grävd och en borrad brunn på gården men då de inte har använts på decennier så litar vi inte på att vattnet i dem är tjänligt. Till en början åkte vi med dunkar av vatten från Adams föräldrar men sedan maj har våra grannar varit otroligt frikostiga och låtit oss hämta vatten där i dunkar, det är guld värt! Nu, sedan två veckor tillbaka har vi dock eget kommunalt vatten, jag öppnade och stängde kranen flera gånger och skrattade av lycka hela första helgen med det. Vilken otrolig lyx det är! Att inte behöva bära tunga dunkar, värma vatten i vattenkokare och krångla till det för att skölja av något utan när vattnet behövs så finns det bara där, ett vrid bort!

Maten tillagas på en kokplatta som fanns i huset när vi kom dit. Det var faktiskt rätt mycket köksattiraljer som följde med huset, minst sju potatisskalare och ett porslin som vi kommer behålla och komplettera blanda mycket mycket annat. Kallskafferiet fungerar bra som kylskåp på vintern men förra våren köpte vi in ett litet begagnat kylskåp som har fått förvara mejeri- och köttvaror. Närmaste affären är inte så långt bort, ett par kilometer, och grannar och släktingar bjuder gärna över oss på mat, vilket är en skön omväxling.

Sömn, säng och kroppsarbete så löser det sig ganska lätt för vår del.

Toalett är ytterligare en sak som våra kära grannar har ställt upp med, otroligt praktiskt att ha grannar med tre toaletter, tack!

Helt enkelt, det går alldeles utmärkt att bo i en renovering, åtminstone på deltid, men vi uppskattar oroligt mycket den lyx som vårt liv i Västervik ger oss när vi är där på den andra halvan av vårt liv, värme, vatten, internet och ett komplett badrum.

Köket 2: Golvet

DSC_0024

Idag är det ett år sedan vi stod där med nycklarna i handen redo att för första gången kliva in i vårt hus. Det har hänt mycket sedan dess, vi börjar lära känna husets alla vår och egenheter, vi börjar faktiskt inse att det är vårt hus och inte någon annans som vi bara råkar vara i. Skillnaden mot att flytta in i ett ”färdigt” hus börjar bli tydlig, vi har faktiskt tittat på och rört vid de flesta kvadratcentimetrarna av huset, även under ytskiktet. I ettårspresent kommer här ett inlägg om köksgolvet som vi lagade under vissa vedermödor.

IMG_0409
5:e december för ett år sedan, spänning i bilen på väg till mäklaren.

Redan på visningen tittade vi in under diskbänken och såg ut genom golvet på gräsmattan utanför. Vi visste därför att golvet var en av de första sakerna att ta tag i. Vi bestämde oss också ganska tidigt att ta en sak i taget,  efter mångas inrådan, och köket hamnade högst på listan tillsammans med akutåtgärder så som träd och tak. Den stora anledningen till att köket kom först är att det går att leva ganska bekvämt i bara ett kök, det är det många som har gjort genom tiderna, allt det väsentligaste finns där så som spis vatten och värme samt, om det finns en kökssoffa, även sovplats.

DSC_0237
Hål i golvet där ljuset skiner in.

För att få koll på hur stor del av golvet som var skadat behövde vi få bort allt som fanns ovanpå. I vårt inlägg från 11 januari tidigare i år så beskriver vi hur vi tar bort lager efter lager för att slutligen nå ner till ett fint brädgolv. Vi hade tur med köksbänken, den stod löst så den var i princip bara att lyfta bort och ut i verkstaden för skrapning av plastfärg, efter det att verkstaden var städad förstås. I sydvästra hörnet av köket (vi försöker smälta in bland lokalbefolkningen och använda väderstreck för att beskriva vart saker ligger😉) stod ett hörn… -skåp, -smyk, -skafferi som vi har svårt att definiera ursprungssyftet med. Detta fick tyvärr rivas då skadan uppenbart fortsatte in även där, detaljer som dörren och tröskeln sparades förstås. Tillslut hade vi blottlagt hela golvet och fick en uppfattning av hur mycket av golvet som var skadat.

IMG_1505
Skadan i golvet tillfälligt övertäckt med masonit, här syns även de bitar som vi sågade ut till sågåren.

Vi valde att lappa i golvet vid de värsta skadorna men lämna de mindre skadorna kring spisen tills dess att vi vet om den fungerar eller inte. I sydvästra hörnet valde vi därför att byta ut 6 plankor fram till andra golvbjälken då en skarv bör göras vid en bjälke. För att få de nya bitarna att passa ihop med de gamla så sågade vi av en bit invid hålet och åkte iväg till den lokala sågen, han tillverkade sedan ett par plankor med samma bredd, tjocklek, not och fjärder som de gamla.

DSC_0023
Du nya planken anländer in genom fönstret.
IMG_2374
Sara röjer ut den tillfälliga isoleringen ur hålet.
DSC_0024
Planken acklimatiserar sig, visst passar du fint ihop?!

Arbetet med att sedan få dem på plats var förstås krävande, mycket pill och mätande. Vi ville ju inte ta bort varken tröskel eller lister så det blev en hel del knep som vi fick ta till. När vi så fick i den sista plankan efter många försök med hjälp av diverse bändverktyg, råkraft och klurighet så var glädjen utom alla gränser.

IMG_2391
Golvet är lagt!
IMG_2394
Sara dansar en liten glädjedans på den nya fina golvet.

Ladan 1: Lite snett är också rakt.

När vi kom till Skedstad första gången var fägården helt uppvuxen med sly och ladan gick knappt att se där bakom. Allt detta sly hade genom åren producerat en ansenlig mängd löv och därmed också mull. Den grusplan och eventuella stenläggning som syns på flygbilden från 1950-talet var väldigt svår att se framför sig. Lövverket hade också bundit mycket fukt, något som har gått hårt åt nedre delen av ladans ytterpanel. När det gäller allt sly så var det en av de första åtgärderna vi gjorde, som ni kan läsa om här, när det gäller panelen ska vi be att få återkomma ett annat år…

DSC_0164
Tätt mellan träd och vägg på visningen..
DSC_0165
I bakgrunden skymtar ladan.

 

Mitt på ladans västra långsida finns en större port som har åtgärdats under sommaren. När vi tillträdde gården hängde porten på trekvart och var väldigt murken nedtill. En provisorisk justering gjordes under våren genom att Saras far kapade den nedersta halvmetern med motorsåg. Inte snyggaste lösningen kanske, men funktionellt eftersom porten nu gick att öppna och stänga. Däremot så visste vi att vi inte ville ha det så under hösten och vintern på grund av indrivande snö, så ett av sommarens projekt var att bygga en ny port.

DSC_0106
Port i dåligt skick.
DSC_0114
Som en skräckfilm för byggnadsvårdare.
DSC_0116
Efter denna manöver gick porten att använda, men en lagning blev mer brådskande.

 

Ett problem, eller som vi hellre kallar det, en förutsättning, var att ladan är lite lätt sned. En eller flera stolpar norr om porten har sjunkit en aning vilket gör att allt blir lite snett. Kanske går det att räta upp någon gång i framtiden, men just nu var det bara att underordna sig verkligheten. Detta blev väldigt tydligt när jag skruvade upp en helt vågrät planka ovanför porten för att bedöma hur illa det var, skillnaden mellan porthål och planka var minst sagt slående. Frågan var ju om portarna skulle göras vågräta och ligga över ett annars snett porthål, kapas snett så att de följde porthålet eller rent av byggas snett. Efter lite grubblande valde vi att göra raka portar till ett snett hus, utifall att vi rätar upp det i framtiden.

Våglinje kontra port.
Våglinje kontra port.

 

Vad gäller den nya porten så köpte vi reglar och råspont från den lokala brädgården. Visst skiljer bredder och dimensioner något från originalet, men vårt mål är inte alltid att göra exakta kopior, ibland måste kompromisser göras. Med hjälp av snören och en vinkelhake modell större som vi hittade i verkstaden gick det att slå ihop de två liggande reglarna och de två yttersta planken. Denna ”ram” kunde redan vändas upp och ned så att snedstöttan kunde monteras infälld i de liggande reglarna. Då stommen var klar var det bara att vända tillbaka den och montera dit resten av råsponten. För säkerhets skull gjorde jag den högra porten först för att se att den verkligen fungerande innan jag påbörjade den vänstra. Detta gjordes för att snedheten i byggnaden garanterade att det inte gick att göra två exakt spegelvända portar, avstånd mellan mark och gångjärnshak är till exempel inte samma på vänster och höger sida.

IMG_2872 IMG_2874

 

IMG_2889
Gångjärn under uppfräschning

Från de gamla portarna monterades hakgångjärnen bort. Dessa fick se
dan en välbehövlig borstning och inoljning och skruvades sedan upp på de nya portarna.
När högra porten var på plats och fungerade var det vara att upprepa ungefär samma sak på vänster sida. Som avslutning behandlades portarna med en blandning av lika delar rå linolja, balsamterpentin och tjära. I kommande strykningar kommer endast tjära att användas tills dess att de har en härligt mättad yta. Det som nu återstår är att fräsa bort stubbarna efter slyet eftersom porten slår i backen just nu, men det får komma senare. Innan vintern är här bör en lucka till ladans östsida fixas också, eftersom det nu är fritt inblås från Östersjön. När vi väl fäller fläderbuskarna på östra sidan så kommer även en ny lika stor port behövas där, men nu vet vi ju hur man gör.

IMG_2917 IMG_2926 IMG_2935 IMG_2936

IMG_0570
Efter ett par veckor hade tjäran trängt in och gett porten en ljusare yta.

 

Ett år har gått

Snart har det gått ett år sedan vi tog över gården i Skedstad. Någon gång i slutet av september 2014 bör mäklarbilderna ha tagits, så runt Ölands skördefest 2015 valde vi att sammanfatta ett års händelser genom att fota samma platser i samma vinklar, så gott vi kunde. På vissa platser har det hänt en del, på andra har det inte hänt så mycket. En hel del har hänt som vi inte har berättat om än här på bloggen, så ni får se det som en teaser.

4ACAPJ1M3LVC3321   IMG_05154ACAPJCFFLVC332U   IMG_05184ADIQ87B0CCBC26F   IMG_0520   4ACAPJLBDLVC333R   IMG_05264ACAPK6KFLVC334O   IMG_0528Koksingang   IMG_0534 Gardshus   IMG_0532

ytterdorr   IMG_05354ACAPPSKHLVC33N7   IMG_0539kok2   IMG_0537

kok   IMG_05384ACAPQ32TLVC33O2   IMG_0560

4ACAPP33HLVC33JR   IMG_0541    4ACAPOS4JLVC33J0   IMG_05494ACAPO7T9LVC33GF   IMG_05484ACAPO0SDLVC33FK   IMG_0543kakel   IMG_0555sang   IMG_05564ACAPOF1JLVC33HA   IMG_0552dorr   IMG_05594ACAPR94TLVC33TV   IMG_0565

4AIK3BNC76394U4P   IMG_05784AIK3C9U76394U6F   IMG_0584 4AIK3BJO36394U45   IMG_0583

Köksingången 1: Ett hål i golvet

Det första problemet vi upptäckte på visningen var det stora hålet i golvet nedanför trappen i hallen. Hålet var ungefär en kvadratmeter stort och hade lätt kunnat användas som matkällare, om det hade haft en lucka. Vi fick lov att hoppa över det för att ta oss upp på vinden och har vid rundvisningar i huset varit lite rädda för att någon en dag ska hamna i hålet.

Vid senaste besöket i huset började golvet svikta nämnvärt även mellan dörrarna och när jag en morgon skulle ut i skafferiet för att hämta frukostgrejerna så klev jag igenom en planka, det var hög tid att byta ut golvet helt enkelt!

IMG_0188
Första intrycket från visningen

Den utbyggda köksingången är på norrsidan till bostadshuset och inrymmer en liten hall, ett skafferi med litet fönster och trapp upp till vinden. Att den är senare är 1890-talets flytt syns tydligt eftersom husets ytterpanel tydligt syns, t.ex under trappen eller på väg upp till vinden. Till köksingången är det en enkel plankdörr och väggarna därinne är målade i en grönbrun form av stänkmålning i gott skick.

Golvet var så pass slut att vi var tvungna att riva ut allt, så även de underdimensionerade golvbjälkar som fanns där. Exakt var som hade orsakat skadan är lite oklart, men fukt är ganska troligt. I grunden finns det ett mindre hål som något försökt täppa till med en tegelpanna. Tyvärr har pannan fungerat som stupränna in i grunden. Som tur var så var inget annat i grunden angripet och grunden till köksingången är avgränsad mot husets grund.

DSC_0126
Gamla golvet utplockat. Här syns huset ytterpanel tydligt.
DSC_0124
Varning för det höga trappsteget!

Kort och gott så rev vi ut det gamla golvet, reglade upp och la ett nytt golv av råspont. Mycket pill och tänkande blev det för att kunna få ett bärkraftigt golv med tanke på att vi vill påverka inredningen så lite som möjligt. När vi ändå höll på fick även tröskeln en liten uppfräschning. En viktig lärdom i detta är att man måste vara flexibel när det gäller vinklar och mått i äldre hus och mäta flera gånger, det är inte alltid saker är vinkelräta och parallella..

DSC_0157
Lösningar skapades allteftersom det uppstod behov.
IMG_1493
En fantastisk känsla att kunna kliva upp på sitt egna golv!
IMG_1500
Färdiglagt golv!

Under hela trappan lyckades vi lägga in hela golvplankor, men när vi kom till skafferiet fick vi dela på dem för att det skulle fungera praktiskt. Efter att golvet var lagt målades det i en grön ton för att harmonisera med väggarna, stort tack till Emma Frost för hjälpen med färgval och målning! Färgen var egenblandad linoljefärg från Hellbergs lin på södra Öland.

DSC_0416
Schellack och tre lager linoljefärg tar sin tid, då är det fantastiskt att ha fina vänner som bara dyker upp och greppar en pensel.
IMG_2431
Återstår gör golvlister, elinstallationer och inredning. Vi återkommer