Sex år har gått

Varje år tar vi om de bilder som mäklaren tog inför försäljningen av gården 2014 för att på så vis få ett tidsdokument över vad vi gjort under åren. Dessa bilder hamnar delvis här och jämförs med de första bilderna. De hamnar också i en mapp som bland annat rullar som ”skärmsläckare” på vår TV. Det är alltid trevligt när vi somnat i soffan om kvällarna för att vakna upp och mötas av bilder på gården och få den där känslan av ”jajustja, så såg det ut” eller ”har vi gjort det där?!” eller ”å herregud, bodde vi i ett hus med hål i golvet…”.

Mäklaren valde såklart ut de vyer och vinklar som var till fördel för hur gården såg ut då. Idag hade nog helt andra bilder tagits. Vi väljer ändå att försöka ta liknande bilder som de första (men utan vidvinkel). Tyvärr finns det bara en ända bild från gårdshuset bland bilderna från 2014, den är från vinden, därför finns det inga före-bilder att jämföra med där men vi har ändå valt att fotografera rummen i gårdshuset sedan förra året då det är på väg att bli så fint där inne.

I år är också året när vi har fått känslan av att kliva över en tröskel, en topp. Alla rum inne i mangårdsbyggnaden är nämligen klara! Såklart finns det lösa lister, omålade dörrar och andra saker som inte är färdiga. Men alla rum har hela golv, väggar och tak. Alla vattenskador är borta, det finns lampor, fina tapeter och det är möblerat. I tre av rummen hänger tillochmed nyvävda gardiner! Det känns helt enkelt som ett hem, vårt hem, och ger oss kraft att fortsätta med allt som är kvar att göra.

Fem (och ett halvt) år har gått!

Vi har nu ägt huset i lite mer än fem år och har har bott permanent här i tre av de åren. Bakom ladan finns en fantastisk bit mark där vi har ett hönshus och odlar en massa grönsaker. Askarna har tagit illa vid sig av torkan i kombination med stormar så de faller en efter en. Men det gör att vi får egen ved till kaminen.

I höstas blev det inte så att vi tog några bilder men nu, äntligen, vinterns enda vintriga dag, så kom vi till skott och fotade allt. I julas gick plötsligt allting fort och vi gick från tre färdiga rum till åtta! Därför kommer ni få bonusbilder från gårdshuset också, där har vi tyvärr inte före-bilder, men någon gång måste man börja.

Och så bonusbilderna från gårdshuset…

Fyra år har gått!

Som ni märker så är vi inte lika flitiga bloggare längre. Mycket av uppdaterandet runt gården och livet i övrigt sker på Instagram, där ni hittar oss under användarnamnet Kulturlagret. Men vår fina tradition att fota gården ur samma vinklar som mäklaren fortsätter vi med här på bloggen. Nu har fyra år passerat och fler saker har förstås hänt. Dessutom tog vi bilderna i slutet av september, så en del saker har hänt sedan bilderna tog också. Men det får ni ser framåt hösten, i nästa inlägg 😉

 

 

 

 

 

 

 

     

 

 

     

 

 

 

 

 

 

 

           

 

 

 

 

 

 

Tre år har gått!

Varje år tar vi bilder på gården ur samma vinklar som märklarbilderen för att både ni och vi ska få se vad som har hänt sedan sist. Bilderna från 2015 och 2016 finns även att se på bloggen.

Vår blogg har gått ner i viloläge utan egentliga ursäkter, en dag framöver kommer vi ta upp bloggandet igen men än så länge får ni hålla till godo med vårt aktiva instagramkonto (@kulturlagret), ifrån vilket ni kan se bilderna här till höger, samt dessa årsbilder.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Ladan 2: Norra gaveln

Det här inlägget hade aldrig varit möjligt att sammanfatta om det inte varit för de fantastiska människor som har hjälpt oss med vår största renovering hittills i Skedstad. Tack!

Semestertider betyder stora arbeten när man har en gård som Skedstad nr 3. Som tur är så dyker det ofta upp släktingar och vänner under sommaren. Har man (o)tur när man besöker gården sommartid så är det ganska stor chans/risk att man som besökare dras in i något av dessa större sommarprojekt. Förra sommaren var det till exempel målning av mangårdsbyggnad som gällde, en syssla som verkligen blir både roligare och lättare ju fler man är.
I år var det mer renovering än underhåll som stod på att-göra-listan. Kanske vårt största ingrepp hittills på gården, men också ett av de mest angelägna. Ofta gäller att ett föremål bevaras så länge det används. Här på gården flyttade kossorna ut mot slutet av 1970-talet, något vi har fått reda på genom att bjuda över byns pensionärer på kaffe. Vi vet inte exakt vilket år, men i ladugården hittade vi mängder mer mjölkpaket från 1979, så det bör vara däromkring. När korna flyttade ut, och sedermera gårdens sista brukare så förlorade ladugården sin funktion. I ett trollslag så stannade allt upp. Halm och hö blev liggande, mjölkningsrocken blev hängande på kroken och koskiten städades aldrig bort. Husen fylldes med skräp. Fönster gick sönder och spikades för. Dörrar blev hängande på sniskan. Naturen tog över och kaoset bredde ut sig på den plats där vi människor försökt skapa ordning. Förfallet började.

Vi känner en äldre kvinna som är väldigt noggrann på att det inte får växa något på eller i närheten av husfasader eftersom det sliter för mycket på huset. Som ägare och förvaltare av ett äldre hus så gäller det förstås att ha ett långsiktigt perspektiv. Träden som växer, murgrönan som klättrar, rabatten som frodas. Illa skött eller dåligt planerat så kan detta ha förödande konsekvenser för huset. Växterna binder fukt, skapar lä, fäller löv och bildar mull. Allt tillsammans gör att en träfasad kan fara riktigt illa, något som vi har fått erfara. Värst utsatt blir förstås norrsidan på ett hus, platsen där solen aldrig skiner. Där virket aldrig får en ärlig chans att torka ur. Där växterna strävar uppåt, uppåt, mot solen. På Skedstad nr 3 ligger ladugård och lada i vinkel, med ladans gavel mot norr. Denna sida har verkligen tagit stora mängder stryk genom åren. När vi tillträdde gården gick det inte att ta sig fram där på grund av de buskar och träd som i en förtvivlad tävlan och kamp om utrymme hade vridit sig om varandra, tagit krumsprång, fällt löv, tappat grenar, fallit omkull, ruttnat och vuxit upp igen. Dessutom hade det sämre virket sparats till norrsidan, varför vet ingen. Med fantastisk hjälp från föräldrar och maskiner påbörjades bearbetningen av en plats där människor inte gått på årtionden.

Röjningsarbetet var utspritt över lite mer än ett år, från röjning till eldning nästkommande vinter. Sedan kom sommaren och då hade vi undersökt, räknat, höftat och uppskattat hur mycket tid, kraft och virke som skulle krävas. Nu var det dags.

Steg ett var givetvis att riva det gamla, det var knappt någonting att spara. Rivningsarbetet gick lätt, först till fots och sedan upp i luften med skylift. Tyvärr så väntar alltid oväntade överraskningar i renoveringar av detta slag. Vissa delar av timret hade tyvärr tagit skada av fukten och ett trasigt tak. Detta fick åtgärdas lite hastigt och lustigt eftersom vi bara hade tillgång till skyliften i ett begränsat antal dagar. Vi är inga timmermän, men lagningen gör åtminstone att det är bättre än innan. När hela gaveln är panelad och klar så håller ju detaljerna ihop till en helhet, men när hela gaveln är borta och vissa timmer är i dåligt skick så kan en stormnatt vara förödande. Som tur är så var det vindstilla.
När rivning och lagning var färdigt så kom nästa steg, uppsättandet av ny panel. Här krävdes lite tankeverksamhet och mätande innan vi fick flyt på det, men efter ett tag så kom brädorna i en flygande fart och hamrandet ekade över byn till den milda grad att grannarna undrade vad vi höll på med. Egentligen finns det inte så mycket mer att säga om detta. Mäta, kapa, spika i många långa timmar. Virket valdes så nära originaldimensioner som möjligt, de nedre kanterna snedsågades och tjärades. Det trekantiga fönstret vid nocken byggdes igen och kan sågas upp när ett nytt fönster finns på plats.

Två år har gått

Vi försöker skapa en tradition här. Vi får ser hur det går, men vi fotar alltså hela gården i samma vinklar som mäklaren gjorde 2014, då vi köpte gården. Då får vi och ni se vad som har hänt sedan vi tog över gården. Vill ni se vad som hände första året så finns inlägget här:

Utan vidare krusiduller kommer här bilderna från hösten 2014 tagna av mäklaren, jämfört med våra bilder från ungefär samma tid 2016.

Köket 5: Köksbänken

En bild säger mer än tusen ord. Ett bildspel borde säga mer än en hel roman, eller? Nåja, detta handlar om köksbänken. Vi tog ut den gamla bänken och skrapade den ren från plastfärg. För att komma upp till bekväm arbetshöjd lade vi på en rad med lådor upptill. Nya lådor och skåpsluckor tillverkades av en gammal sekretär som inköptes på Kalmar Stadsmission. Inne i köket återanvände vi även den gamla rostfria diskbänken, medan själva köksbänken fick byggas ut med en vinkel för att kunna husera en ugn. Allt målat med linoljefärg i engelsk röd, baserat på vad vi hittat i köket. Nya beslag från Eskilstuna Kulturbeslag, så lika originalen som möjligt. Bänkskivorna behandlade med linoljevax från egna bin. Lång historia kort. Håll till godo.

 

Köket 4: Väggarna

För att läsa om vad vi gjort tidigare i köket, klicka här: – Köket

När vi tog över gården var köket uppdelat i två mindre rum, det ena målat i turkos och det andra i lila. Antagligen var dessa färger det tidiga 1980-talet som gjorde sig påmint. I takt med att vi började arbeta med köket så plockade vi ner den avdelande väggen och förflyttade 80-talets färger till historien. Under arbetets gång arbetar hjärnan hela tiden, vad ska det bli sen? Att plocka ner och riva ut är lätt. Men att bygga upp då? Vad ska vi sätta för avtryck? Vilket kök vill vi ha? Som tur var så gav huset svaret under processen.

Innan vi går händelserna i förväg måste jag förstås nämna att vi arbetade oss igenom flera olika tapetlager som alla speglade olika tidsperioders kök. Gården brann ner 1891 och mangårdsbyggnaden flyttades dit efter branden, så tapeterna bör representera tiden mellan flytten och tidigt 1980-tal. I den mån det gick så lät vi äldre tapeter sitta kvar. De kommer inte störa oss under nya ytskick, istället får de ligga kvar så att husets nästa ägare kan känna samma glädje och nyfikenhet som vi kände när det är deras tur om åtskilliga årtionden. På två platser frångick vi detta. Dels rev vi ner hela vägen till väggbålarna på den västra väggen där det funnits en vattenskada. Dels rev vi ner hela vägen till pärlsponten på de tillbyggda skafferier som finns i kökets norra del. I samband med detta tog vi hand om så många tapetprover som möjligt.

Efter detta var det dags att lägga på et nytt ytskikt och valet föll på hel pärlspont, från golv till tak. Dels på grund av de nyss nämnda väggarna som vi hittade under tapetlagren vid skafferierna på norrsidan, dels för att det passar tidsperioden som satt stora avtryck i huset utseende (första hälften av 1900-talet) och förstås dels för att vi tycker att det är snyggt. De redan framtagna pärlspontsväggarna sparades som de var och tvättades som förberedelse för målningen. Till resten av rummet inköptes ny pärlspont som sattes upp under löpandebandprincip, måla pärlan-torka på högkant, mäta-såga-spika. Pärlspont går verkligen fort att sätta upp! I alla fall när väggen är rak och platt…

Vårt hus är byggt i skiftesverk, vilket är väldigt kul men också ställer till det i hörnen. Det blir inga 90 graders vinklar precis, dessutom är stolparna grövre vid golvet än vid taket. Vi behövde fixa och trixa en hel del, klossa ut och försöka få det så snyggt eller snarare icke-blick-tilldragande som möjligt. Ofta när den moderna perfektionismen dyker upp så är det bra att gå och kolla på något gammalt, husen har ju varit i skiftesverk tidigare också, hur gjorde de då? På Himmelsberga friluftsmuseum kan man se det tydligt, perfektionismen var inte det viktiga, det var de nya snygga tapeterna. Hus från Himmelsberga till vänster, vårt hus till höger.

Hörn i hus på Himmelsberga

Ett hörn i Skedstad

Men en furu-låda var ju inte det vi eftersträvade, någon färg skulle det ju vara men vilken skulle vi välja? Valet låg mellan rött, grönt och gult. För de som vet hur det ser ut varhelst vi bor och vet vilka färger vi väljer när vi väver så vet ni att det lätt blir grundfärgerna för oss. Lite ovarierande kanske, men vi tycker om dem. Hela, starka färger som indigoblå, krapprött och vaugult. Efter mycket pinnande på pinterest, kollande i böcker och funderande låg valet därför såklart mellan kromoxidgrönt, engelskt rött och en ljusare gul/grön som i Pettssons kök. Bakom en masoniteskiva hittade vi dock en röd nyans och efter lite lätt skrapande på dörren och köksskåpen så var det också där den engelskt röda som låg närmast träet under den mintgröna plastfärgen. Rummet fick bestämma och valet föll på den röda.

Det tog förstås en evighet att måla det hela då vi återigen hade börjat jobba och endast kunde vara nere på helgerna men lite åt gången så hade vi tillslut strykt väggarna tre gånger med den röda linoljefärgen. Nästa steg var att få upp lite lister och fönsterfoder.

 

 

Köket 3: Taket

Senaste tiden kan sammanfattas med lite snack och mycket verkstad. Här på bloggen är det tyst, men arbetet med gården fortsätter ständigt. Vi är precis på gång att färdigställa köket (nåja…) men har ju bara berättat om golvrenoveringen, så här kommer ett litet inlägg om taket.

När vi tillträdde huset bestod kökstaket av vitmålade masonitskivor. Inget direkt fel på det men eftersom det hade stått en vägg mitt i köket, som vi tog ner, så var det skador i taket. Självklart var det väldigt skitigt också efter alla årtionden. Vi gjorde slag i saken och började plocka ner taket förra sommaren med fantastiskt hjälp från våra mammor. De gav sig i kast med bråckjärn och verktyg för att börja plocka ner skivorna. En fantastisk mängd damm, bös och råttskit trillade självklart ner, men tillslut så uppdagades det äldre taket, ett prima pärlspontstak. Det var ingen direkt överraskning, dels för att pärlspont är väldigt vanligt de första årtiondena efter sekelskiftet, dels för att vi redan hade sett pärlspontstak i ett väggfast skåp, som vi misstänkte fortsatta ut i köket. Överraskningen var däremot att taket var mörkbrunt, nästan bränt i kulören. Rummet krympte åtskilliga decimetrar så fort taket ändrade färg.

Före…

… och efter.

Hur man ska förhålla sig till äldre tiders stil och bevarade detaljer i hus är alltid en spännande fråga. Vi vill akta oss väldigt noga för att trilla ner i det vita träsket, då allt målas över i ljusa och lätta toner på samma sätt som antika statyer frenetiskt har skrubbats rena från sina färgrester. Men just här var det motiverat att måla taket i en ljusare färg. Sagt och gjort så fick taket strykas tre gånger med vit linoljefärg bruten med aningen grön umbra för att ta bort det mest kritvita. Ergonomin var väl sådär men resultatet blev väldigt bra.

 

Golv och tak klart, väggarna väntar på tur

Att leva i en renovering

Vi stod bara ut i två månader sen kunde vi inte motstå frestelsen av att vakna upp i vårt eget hus. Så ett par helger fick Adams föräldrar, som bara bor ett par kilometer bort, ha den äran att inhysa oss medan vi var på gården och jobbade men i februari, när väggen i köket var riven, köpte vi en ”ny” madrass, flyttade in en sängstomme och började bo i vårt eget kök. Sedan dess har våra hjärtan aldrig flyttat därifrån.

Det här året som har gått sedan dess har vi varit där nere så mycket som vårt vardagsliv tillåter och använt tre av rummen som sovrum samt två som kök, allt beroende på var vi har fått plats. Köket har varit där spisplattan och vattenkokaren har stått och sovrummet där sängen varit placerad. Men namnen på vad rummen en gång ska bli har alltid hängt i. I över ett halvår åt vi mat i badrummet och sovrummet hade ibland funktionen av orört rum, ibland förråd eller gästrum och allt som oftast även sovrum.

Vi har valt att ta en sak i taget. Det låter oroligt duktigt och ordentligt och om vi ska vara ärliga så har en hel del slunkigt emellan men fokuset har hittills varit på en sak åt gången. Det allra, allra första var ”träd på fel plats”, flädersnårt som döljde en lada, träd för nära hus osv, det andra var köket. (Där har vi faktiskt kommit otroligt mycket längre än vad bloggen visar, återkommer strax om det.) Köket är där man lever, allt som krävs är egentligen det rummet. Det var därför vi bara bodde i köket till en början men det var också därför som vi förra påsken valde att överge det helt för att arbetet skulle kunna flyta på fortare när det inte fanns en säng att snubbla på. Teaser: Nu är det dock ingen arbetsplats längre, det är faktiskt ett riktigt rum!

De andra rummen har vackert fått vänta, först helt orörda, sedan allt mer städade och undanröjda men aldrig påbörjade i sin renovering. Det tog lång tid men i skrivande stund är det faktiskt endast gårdshuset som inte har beslagtagits av oss med omstrukturering och städning.

Men vad behövs då i ett hem för att det ska fungera? För att det ska gå att leva hyfsat bra? Det här har vi kommit fram till; värme, vatten, mat, sömn och toalett. Företeelser som känns så självklara och enkla men som det är jobbigt utan, så här har vi löst det:

Värme har under året framförallt ordnats av ett oljefyllt, fristående elelement och från och med januari i år även en gasolkamin. Fördelen med dem båda är att de är högst flyttbara så oberoende av i vilket rum vi för tillfället har bott i så har det gått att värma upp. I övrigt så har sockor, tröjor och två yllefiltar, fastspikade för dörröppningen, varit till stor hjälp.

Vatten. Det fanns en grävd och en borrad brunn på gården men då de inte har använts på decennier så litar vi inte på att vattnet i dem är tjänligt. Till en början åkte vi med dunkar av vatten från Adams föräldrar men sedan maj har våra grannar varit otroligt frikostiga och låtit oss hämta vatten där i dunkar, det är guld värt! Nu, sedan två veckor tillbaka har vi dock eget kommunalt vatten, jag öppnade och stängde kranen flera gånger och skrattade av lycka hela första helgen med det. Vilken otrolig lyx det är! Att inte behöva bära tunga dunkar, värma vatten i vattenkokare och krångla till det för att skölja av något utan när vattnet behövs så finns det bara där, ett vrid bort!

Maten tillagas på en kokplatta som fanns i huset när vi kom dit. Det var faktiskt rätt mycket köksattiraljer som följde med huset, minst sju potatisskalare och ett porslin som vi kommer behålla och komplettera blanda mycket mycket annat. Kallskafferiet fungerar bra som kylskåp på vintern men förra våren köpte vi in ett litet begagnat kylskåp som har fått förvara mejeri- och köttvaror. Närmaste affären är inte så långt bort, ett par kilometer, och grannar och släktingar bjuder gärna över oss på mat, vilket är en skön omväxling.

Sömn, säng och kroppsarbete så löser det sig ganska lätt för vår del.

Toalett är ytterligare en sak som våra kära grannar har ställt upp med, otroligt praktiskt att ha grannar med tre toaletter, tack!

Helt enkelt, det går alldeles utmärkt att bo i en renovering, åtminstone på deltid, men vi uppskattar oroligt mycket den lyx som vårt liv i Västervik ger oss när vi är där på den andra halvan av vårt liv, värme, vatten, internet och ett komplett badrum.