Idag är det ett år sedan vi stod där med nycklarna i handen redo att för första gången kliva in i vårt hus. Det har hänt mycket sedan dess, vi börjar lära känna husets alla vår och egenheter, vi börjar faktiskt inse att det är vårt hus och inte någon annans som vi bara råkar vara i. Skillnaden mot att flytta in i ett ”färdigt” hus börjar bli tydlig, vi har faktiskt tittat på och rört vid de flesta kvadratcentimetrarna av huset, även under ytskiktet. I ettårspresent kommer här ett inlägg om köksgolvet som vi lagade under vissa vedermödor.
Redan på visningen tittade vi in under diskbänken och såg ut genom golvet på gräsmattan utanför. Vi visste därför att golvet var en av de första sakerna att ta tag i. Vi bestämde oss också ganska tidigt att ta en sak i taget, efter mångas inrådan, och köket hamnade högst på listan tillsammans med akutåtgärder så som träd och tak. Den stora anledningen till att köket kom först är att det går att leva ganska bekvämt i bara ett kök, det är det många som har gjort genom tiderna, allt det väsentligaste finns där så som spis vatten och värme samt, om det finns en kökssoffa, även sovplats.
För att få koll på hur stor del av golvet som var skadat behövde vi få bort allt som fanns ovanpå. I vårt inlägg från 11 januari tidigare i år så beskriver vi hur vi tar bort lager efter lager för att slutligen nå ner till ett fint brädgolv. Vi hade tur med köksbänken, den stod löst så den var i princip bara att lyfta bort och ut i verkstaden för skrapning av plastfärg, efter det att verkstaden var städad förstås. I sydvästra hörnet av köket (vi försöker smälta in bland lokalbefolkningen och använda väderstreck för att beskriva vart saker ligger😉) stod ett hörn… -skåp, -smyk, -skafferi som vi har svårt att definiera ursprungssyftet med. Detta fick tyvärr rivas då skadan uppenbart fortsatte in även där, detaljer som dörren och tröskeln sparades förstås. Tillslut hade vi blottlagt hela golvet och fick en uppfattning av hur mycket av golvet som var skadat.
Vi valde att lappa i golvet vid de värsta skadorna men lämna de mindre skadorna kring spisen tills dess att vi vet om den fungerar eller inte. I sydvästra hörnet valde vi därför att byta ut 6 plankor fram till andra golvbjälken då en skarv bör göras vid en bjälke. För att få de nya bitarna att passa ihop med de gamla så sågade vi av en bit invid hålet och åkte iväg till den lokala sågen, han tillverkade sedan ett par plankor med samma bredd, tjocklek, not och fjärder som de gamla.
Arbetet med att sedan få dem på plats var förstås krävande, mycket pill och mätande. Vi ville ju inte ta bort varken tröskel eller lister så det blev en hel del knep som vi fick ta till. När vi så fick i den sista plankan efter många försök med hjälp av diverse bändverktyg, råkraft och klurighet så var glädjen utom alla gränser.
Skedstad nr 3 