Från de äldre i byn har vi hört att gården skulle ha varit en av de finaste i socknen och trots att det inte går att se just nu så går det ändå att ana. Det är små detaljer som den utsvängda trappen, de undanplockade grindarna, den mäktiga eken, de förvildade rosenbuskarna och fruktträden på baksidan. Flygfotot från 50-talet gav oss ännu en dimension till hur det såg ut i sin fulla prakt med låga häckar som delar av mangård och fägård, stenlagda gångar mellan husen kantade med rabatter och i hörnet vid mangårdsbyggnadens och gårdshusets gavlar är bärbuskar samt ett litet grönsaksland.
Men vad finns kvar av det idag? Kunde de höga träden och slyt ha sin grund i den låga häcken? Och hur var det med gången?
Under ett tjockt lager mullrik jord kunde vi faktiskt ana en gång framför huset. När vi försiktigt började gräva dök där upp flisa efter flisa av Öländsk kalksten. Med hjälp av en rak spade för att markera kanterna, en skottkärra för att frakta bort mängder av jord och en piassavakvast för att borsta bort det sista, frilade vi en gång från stora dörren på huset bort till verkstaden. Lyckan var stor, alla stenar fanns kvar, var hela och låg hyfsat plant! Vi började se oss om och kunde ana att gången fortsatte bort till gårdshuset, från gårdshuset till köksingången på mangårdsbyggnaden samt längs med gårdshuset österut mot gårdshusets köksingången. Gången delade sig även vid mangårdsbyggnadens södra hörn och fortsatte västerut längsmed kortsidan på huset.
Frenetiskt började vi gräva oss fram längs gångarna, stötte på ett par spruckna stenar men alla var ändå där. Vid mangårdsbyggnadens sydöstra hörn verkade gången dock plötsligt ta slut men vi såg hur den fortsatte längre fram och började gräva bortifrån grinden längst i väster för att möta upp vid ”hålet” och förhoppningsvis hitta hela gången. Men det fattas en och en halv meter sten, varför var det så? Kunde det vara ekens rötter som haft sönder stenarna? Återigen löfte vi blicken och såg oss omkring (bra grej det där med att lyfta blicken!), det satt ett elskåp på väggen och ute vid vägen var ett till, däremellan var ”hålet” i stengången. Stenarna hade alltså flyttats på när elen drogs in men antagligen har de inte flyttats så långt så det blir till att leta i stenmurar och högar på tomten.
Vi har nu frilagt alla gångar, det ser fantastiskt ut! Ett otroligt lyft för hela huset och dessutom har vi fått en massa prima matjord till framtida grönsaksland. Ett mysterium är dock varför det inte går en gång fram till grinden som delar av man- och fägård. Ett mysterium som ännu finns kvar att lösa. Kanske ligger stenarna extra djupt? Kanske fanns där aldrig några? Eller så har de tagits bort någon gång när de var i vägen?
På flygfotot från 50-talet syns även en stenlagd öppen plats mellan gårdshuset och ladugården. Nyfikenheten och utomhuslusten greppade åter tag i oss, fanns även denna kvar? Efter en stunds grävande så kunde vi konstatera att ja det gjorde den! Trots idogt grävande så är arbetshelger korta och vi har ännu inte skiktat något slut på den.
Grävningen mest fantastiska fynd måste ändå sägas vara stenen med inskriptioner. När stenarna hade fått torka upp lite så borstade jag av dem med en kvast och där på en sten fann vi bokstäver, jag ropade såklart på Adam inne i huset och tillsammans kunde vi tyda delar av texten. No 5 BREDSÄTRA TOM.NPB Nya frågor väcktes såklart, var har stenen stått? Hur gammal är den? Och vad betyder de sista bokstäverna?
Äventyren och upptäckterna är många, frågor får svar och bildar nya frågor. Varenda del av gården är en bit i gårdens historia som vi sakta får höra och hela tiden blir vi nyfikna på att höra mer.
Skedstad nr 3 