Ladan 2: Norra gaveln

Det här inlägget hade aldrig varit möjligt att sammanfatta om det inte varit för de fantastiska människor som har hjälpt oss med vår största renovering hittills i Skedstad. Tack!


Semestertider betyder stora arbeten när man har en gård som Skedstad nr 3. Som tur är så dyker det ofta upp släktingar och vänner under sommaren. Har man (o)tur när man besöker gården sommartid så är det ganska stor chans/risk att man som besökare dras in i något av dessa större sommarprojekt. Förra sommaren var det till exempel målning av mangårdsbyggnad som gällde, en syssla som verkligen blir både roligare och lättare ju fler man är.
I år var det mer renovering än underhåll som stod på att-göra-listan. Kanske vårt största ingrepp hittills på gården, men också ett av de mest angelägna. Ofta gäller att ett föremål bevaras så länge det används. Här på gården flyttade kossorna ut mot slutet av 1970-talet, något vi har fått reda på genom att bjuda över byns pensionärer på kaffe. Vi vet inte exakt vilket år, men i ladugården hittade vi mängder mer mjölkpaket från 1979, så det bör vara däromkring. När korna flyttade ut, och sedermera gårdens sista brukare så förlorade ladugården sin funktion. I ett trollslag så stannade allt upp. Halm och hö blev liggande, mjölkningsrocken blev hängande på kroken och koskiten städades aldrig bort. Husen fylldes med skräp. Fönster gick sönder och spikades för. Dörrar blev hängande på sniskan. Naturen tog över och kaoset bredde ut sig på den plats där vi människor försökt skapa ordning. Förfallet började.

Vi känner en äldre kvinna som är väldigt noggrann på att det inte får växa något på eller i närheten av husfasader eftersom det sliter för mycket på huset. Som ägare och förvaltare av ett äldre hus så gäller det förstås att ha ett långsiktigt perspektiv. Träden som växer, murgrönan som klättrar, rabatten som frodas. Illa skött eller dåligt planerat så kan detta ha förödande konsekvenser för huset. Växterna binder fukt, skapar lä, fäller löv och bildar mull. Allt tillsammans gör att en träfasad kan fara riktigt illa, något som vi har fått erfara. Värst utsatt blir förstås norrsidan på ett hus, platsen där solen aldrig skiner. Där virket aldrig får en ärlig chans att torka ur. Där växterna strävar uppåt, uppåt, mot solen. På Skedstad nr 3 ligger ladugård och lada i vinkel, med ladans gavel mot norr. Denna sida har verkligen tagit stora mängder stryk genom åren. När vi tillträdde gården gick det inte att ta sig fram där på grund av de buskar och träd som i en förtvivlad tävlan och kamp om utrymme hade vridit sig om varandra, tagit krumsprång, fällt löv, tappat grenar, fallit omkull, ruttnat och vuxit upp igen. Dessutom hade det sämre virket sparats till norrsidan, varför vet ingen. Med fantastisk hjälp från föräldrar och maskiner påbörjades bearbetningen av en plats där människor inte gått på årtionden.


Röjningsarbetet var utspritt över lite mer än ett år, från röjning till eldning nästkommande vinter. Sedan kom sommaren och då hade vi undersökt, räknat, höftat och uppskattat hur mycket tid, kraft och virke som skulle krävas. Nu var det dags.


Steg ett var givetvis att riva det gamla, det var knappt någonting att spara. Rivningsarbetet gick lätt, först till fots och sedan upp i luften med skylift. Tyvärr så väntar alltid oväntade överraskningar i renoveringar av detta slag. Vissa delar av timret hade tyvärr tagit skada av fukten och ett trasigt tak. Detta fick åtgärdas lite hastigt och lustigt eftersom vi bara hade tillgång till skyliften i ett begränsat antal dagar. Vi är inga timmermän, men lagningen gör åtminstone att det är bättre än innan. När hela gaveln är panelad och klar så håller ju detaljerna ihop till en helhet, men när hela gaveln är borta och vissa timmer är i dåligt skick så kan en stormnatt vara förödande. Som tur är så var det vindstilla.
När rivning och lagning var färdigt så kom nästa steg, uppsättandet av ny panel. Här krävdes lite tankeverksamhet och mätande innan vi fick flyt på det, men efter ett tag så kom brädorna i en flygande fart och hamrandet ekade över byn till den milda grad att grannarna undrade vad vi höll på med. Egentligen finns det inte så mycket mer att säga om detta. Mäta, kapa, spika i många långa timmar. Virket valdes så nära originaldimensioner som möjligt, de nedre kanterna snedsågades och tjärades. Det trekantiga fönstret vid nocken byggdes igen och kan sågas upp när ett nytt fönster finns på plats.

Annonser

Två år har gått

Vi försöker skapa en tradition här. Vi får ser hur det går, men vi fotar alltså hela gården i samma vinklar som mäklaren gjorde 2014, då vi köpte gården. Då får vi och ni se vad som har hänt sedan vi tog över gården. Vill ni se vad som hände första året så finns inlägget här:

Utan vidare krusiduller kommer här bilderna från hösten 2014 tagna av mäklaren, jämfört med våra bilder från ungefär samma tid 2016.