Vi har en tanke om att detta projekt ska få ta sin tid, sen får vi se hur väl vi kan hålla oss till den planen. Utifrån detta har vi tänkt att i möjligaste mån göra klart ett rum innan vi beger oss in i nästa, för att inte stå där med en mängd olika projekt samtidigt, utan synligt slut på något av dem. Det första rummet i ordningen kommer bli köket. Det faller sig ganska naturligt, det är trots allt i köket man har flera av husets väsentliga funktioner, som att laga mat och umgås. Ställer man dessutom in en säng så är ju köket det enda rum man behöver.
Köket som fanns där när vi köpte gården bar givetvis spår av husets liv dittills. Det vi tidigt kunde se var att det troligen rörde sig om ett parstugekök som vid något tillfälle hade blivit uppdelat till en litet kök och ett litet rum med hjälp av en nybyggd vägg. Exakt hur nybyggd den var visste vi inte då. I köket fanns diskbänk, kallvattenkran och en Aga-spis (som vi nog får anledning att återkomma till). Från köket gick en dörr till köksingången, det lilla rummet och till något som precis ser ut som ett skafferi, men i själva verket fungerade som genomgång till nästa rum. Förutom detta fanns det i köket två mindre skafferier och ett större. För planlösning, se fliken ”Gårdens historia”. Bilderna nedan är mäklarbilderna och visar självklart köket från sin bästa sida.
Eftersom vi redan vid visningen hade konstaterat att det fanns en vattenskada under diskbänken hade vi som mål att riva ut alla golvmattor för att komma ner till plankgolvet och inspektera hur stor skadan var. Dessutom är det ju något speciellt med trägolv, något som man uppskattar extra mycket efter att ha haft trasmattor som halkat omkring på platsmattor i alldeles för många boenden. Första steget i att plocka ut alla golvlager var självklart att plocka ut den vägg som delade av köket. Byggd med tunna reglar och spontade plank så borde det ha varit en lätt match, men den överdrivna konsumtionen av grova spik i tillverkningen gjorde att väggen bjöd på en utmaning.
Dörrfoder, dörrblad och längre hela plank togs försiktigt ner och kommer kanske kunna återanvändas någonstans. Som det är nu så försöker vi ta till vara på sådant som kan komma till nytta, även om det inte finns någon uppenbar plats för dem just nu. När dörren och väggen var nerplockade så gick köket helt plötsligt från långsida till långsida och fick det dubbla antalet fönster mot tidigare, en klar förbättring.
Efter väggen jobbade vi oss neråt mot golvet. Plastmattan från mitten av 90-talet var bara att rulla ihop. Den äldre plastmattan som fanns därunder smulades sönder. Under dessa plastmattor kom en korkmatta som praktiskt taget föll i bitar när kofoten talade, inget att spara där. Nästa i ordningen var masonitskivor och tretexplattor som gick att få loss i varierande skick. Att riva ut golv innebär blandade känslor, framförallt eftersom de är nedspikade med sådana mängder små dyckert, som ibland har blivit ömtåliga av tidens tand. Att med hammare och hovtång befria golvet från alla dessa småspik är träligt så det förslår, men känslan av att tillslut kunna lyfta bort ett helt sjok är väldigt tillfredställande. Under tretexen fanns en tunn papp och därunder ett prima grangolv som inte såg speciellt nött ut. När alla lager av historia väl var borta så återstod att rensa golvet från småspik som blivit kvar, en grannlaga uppgift som vi säkert inte är klara med än.
Förutom själva trägolvet så bjöd egentligen bara denna manöver på en överraskning, som är trevlig att hitta i dessa sammanhang: tidningar. Vi kan med hjälp av Hemmets Veckojournal datera inläggningen av masonit och tretex till någon gång efter 1939! Vissa tidningar gick stryka med i processen men några nummer lyckades vi spara i en liten nyskapad minneslåda, där vi tänkt spara detaljer från husets olika tider.
Det mesta av golvets äldre täckningsmaterial är nu utplockade, det som återstår är att ta bort golvlisten för att kunna peta ut det sista som sitter under dem. Trots detta är golvet nu så pass ”rent” att det ger ett helt annat intryck av köket, och en annan känsla. Helt plötsligt ville vi inte gå in med skor längre, tvärtom. Nu återstår frågan hur vi fortsätter. Såpskurning, målning, modernt täckmateiral? Valmöjligheterna är ibland lite väl många.
Skedstad nr 3 